Den senaste tiden (läs: sedan en väldigt lång tid tillbaka) har min ork sakta men mycket säkert börjat ta slut. Om jag ska försöka säga när jag började märka detta, så skulle jag säga att det blev uppenbart för mig någon gång i början av december, eller slutet på november. Det första tecknet är alltid morgontröttheten, då det krävs hela min viljekraft, envishet och all energi i mig att ens få upp mig på morgonen, den tröttheten.

I övrigt har mitt mående vart ganska bra det senaste, när det har varit bra har det varit bra, när det har varit mindre bra så har det liksom bara varit mindre bra. Men det är den här jävla tröttheten.

Jag vill ju inte ha det så här, jag vill orka med. Jag vill orka jobbet, orka med att finnas där för min familj, Tobbe och mina vänner. Jag vill få allt att gå ihop och fungera.

Det är jag som tyvärr just nu bara inte räcker till.